Lena Järn Christofferson, regissör, auktoriserad dramapedagog och skribent. Tidigare verksamhetsledare och regissör vid Bergslagsteatern i Avesta. ”Jag har många strängar på min lyra, fler järn i elden och ett otal bollar i luften” säger hon.  

Nu börjar hjärnan så smått återvända men jag är fortfarande helt utmattad av lycka, ett slags utdraget subspace de luxe i kvadrat som tangerar oändligheten.
Från början var planen att lägga en liten kommentar varje dag, men hej så jag bedrog mig. Det sprack redan på tisdagen när vi körde från kl 09.30 till 23.30 och hade läxa över natten till onsdagen. Sen var det bara att borra ner huvudet och köra på ren jävla Lena-envishet.

Hela mitt yrkesliv har jag på ett eller annat sätt varit inblandad i scenkonst och tänker att jag har lite erfarenhet så hur svårt kan det vara? Jag har dessutom gjort det en gång förut så hur svårt kan det vara? Jag har lätt att lära så – hur svårt kan det vara?

Inihelvetejävlaskitsvåraste som finns! Precis lika Inihelvetejävlaskitsvåraste som finns, lika Inihelvetejävlaskitroligast också. Jag har skrattat mig medvetslös i vissa situationer och lärt mig enormt mycket. Den viktigaste lärdomen är dock att det faktiskt inte är helt omöjligt att jag i en framtid skulle kunna leva på det här, eller åtminstone ha det som delinkomst! Det är långt dit och jag har massor kvar att lära och även om bilden ser jävligt fancy ut så är det inte längre en ouppnåelig dröm, det är en fullt möjlig dröm och det är bara jag som bestämmer om jag ska lyckas eller ej.

Och så länge jag bestämmer själv så brukar jag ju få som jag har bestämt och om någon annan ska vara med och bestämma i mitt liv så kommer hen att bestämma samma sak.

Det är det här jag ska göra. Det är det här jag kan göra. Det är det här jag vill göra och ni ALLA har hjälpt mig att inse det och gett mig möjligheten att skapa en målbild. Jag menar verkligen ALLA för ni är obegripligt många och har gett olika mycket, från en tanke till många. Jag har ingen aning om vilka som gett vad och inte ens vilka som är med och jag är glad att det är så för jag står i sådan gigantisk tacksamhet till er alla. Det enda sätt jag kan på riktigt tacka er är att fortsätta på den inslagna vägen och låt oss alla hoppas att ni en dag kan säga: Jag hjälpte henne dit!

Lena Järn Christofferson