Insåg precis idag att efter ett år av mörker och skit så har vaccineringarna blivit ett oväntat mycket större glädjeämne än jag hade trott. Inte så att jag blir glad över att läsa statistiken över hur många som vaccinerats, över leveranserna som kommer, över spekulationer när det värsta av pandemin kan vara över.

Jag finner mig plötsligt skriva glada kommentarer till helt okända människor på Twitter, trycka tyck om på statusrader till folk jag aldrig träffat, fälla lite glädjetårar över en nyhetsartikel.

Äntligen, efter ett år av maktlöshet känns det som det håller på att skapas någon form av kontroll över det hela. Något direkt skapat och påverkat av människor. Som alla kan vara en del av, det ger mig något att se fram emot för precis *alla* jag känner. Jag kommer kunna vara glad för exakt varje person jag någonsin träffat, över en längre period.

Med det var det som ett tecken av dysterhet släppte. Jag är glad, Idag är jag glad för en okänd människa på Twitter. Imorgon är jag glad för dig, en dag kommer vi vara glada tillsammans och kanske kunna krama varandra.

Glad…det är f-n inte illa.

Skriven av Hampus