Hálddit i havet

Vill ni höra en berättelse om fiske? Bra då ska jag berätta en.

Det var en man som hade två söner.

Den äldre brodern var elak och hatade att vara hjälpsam, medan den yngre var vänlig och älskade att hjälpa till.

En dag var dem ute och fiskade, det var det bästa dem viste. De fick upp mer och mer fisk och till slut var båten full. De rodde sedan tillbaka hem och åt kvällsmat. Efter maten lade sig fadern och den äldsta brodern för att sova, men den yngre brodern han var inte trött. Utan han ville ut på äventyr så han gav sig i väg för att promenera längs stranden.

Han satte sig på en sten och kollade runt sig, han hörde vågorna skvalpa mot stenarna runt om han.

Pojken kollade upp efter ett tag då såg han en tjock dimma, det var inte det enda som färdades på vattnet. Pojken fick syn på en liten båt som närmade sig.

´´Vad sitter du och tittar efter? ´´ ropade någon. Det visade sig vara en äldre man i båten.

´´Jag ville bara se vem som kom´´svarade pojken.

´´Hoppa i båten så får du följa med ut och fiska´´ sa mannen.

Sagt och gjort. Pojken hoppade i båten, men när de kommit ut på vattnet blev det tät dimma igen, det var omöjligt att se land. De fick upp fisk efter fisk och snart var även den båten full med fisk.

Efter ett tag lättade dimman och pojken såg på avstånd något som såg ut som en by.

´´Vad är det för by där borta?´´ frågade pojken.

´´Det är min by´´ sa mannen.

Pojken han hade åkt på vattnet sedan han var bebis och han visste att det inte fanns någon by där. När de kom till land såg pojken getter som betade på ängarna. Men då såg han metkrokar som kom ner från himlen och fördes ner mot getterna. Getterna nappade på samma sätt som fiskarna gör, sedan drogs dem upp i himlen.

´´Varför drogs getterna upp i himlen?´´ frågade pojken.

´´Det är för att vi är Gadniha, det underjordiska folket. Våra getter är era fiskar, då ni får upp en fisk förs våra getter upp och förvandlas,´´ svarade mannen.

Pojken han tyckte att det var väldigt konstigt men det var kanske så det gick till tänkte pojken, han visste ju inte.

´´Vill du ha mjöl, grödor eller pengar för din andel av fisken?´´ frågade mannen.

´´Jag vill ha pengar, då kan jag dela till min familj!´´ svarade pojken.

Mannen sålde fisken på marknaden och kom sedan tillbaka med pengarna till pojken.

´´Innan jag ger dig pengarna måste du lova att inte dela med din bror bara din pappa!´´ sa mannen.

´´´Varför?´´ svarade pojken fråga samt.

´´Jo det är för att vi Gadniha inte gillar folk som är elaka.´´ svarade mannen.

Det är därför man alltid ska vara snäll för att en dag kanske ens önskan kommer i uppfyllelse. 

Berättat av Maria Moberg från boken Saivo av Anita Ponga