Ty sådan är varje sols öde

Är du ett löv som fladdrar för vinden och måste du varje morgon påminna dig själv om trädens existens?

Är du en sol farandes genom den mörka rymden, upplysande där du far fram, men tvingad till att vandra allena? ”Ty sådan är varje sols öde”, som det är skrivet. 

Var inte ledsen

Var inte ledsen. Ty ensamhet är blott en illusion och vi är blott en yta. Inom oss brinner livets kraft och universums gåta. Vi är starka, vi är tragiska (men ej pessimister), vi är gudomliga och förbryllande. Vi är termodynamikens motpunkt. Vi är värmedödens lokala förfäktare. 

Är varje organism en bärare av gener? Är världen grundad på informatik eller på emotioner? Passioner? Krafter? Balans? När världen faller sönder och gaser blandas, står vi levande där som upprätthållare av ordning, som en omkastad tidspil, som en avancerad struktur. Som mångfald och komplexitet, i en värld till synes strävandes mot oordning

Inom oss brinner livet

Inom oss brinner livet och vi är satta här att försvara det, att kämpa för det, att lägga död mark under dess fötter intill den yttersta förlusten/vinsten. För universums balans skull vaktar vi dess kraft och hyllar ibland t o m dess källa. 

Så slit upp ditt bröst och låt din inre kraft bestråla. Res dig från din mänskliga gestalt och kliv ur ditt skal. Ty du är ett finger på en hand och din kraft är inte bara din egen, utan en urmoder. Låt livet tala genom dig, välj dess gestalt, dess uttryck. Låt den flöda genom dig i form av kärlek? Som hunger? Styrka? Eller sexualdrift? Som man eller som kvinna. Res dig som den balrog du är och ta din skepnad. Vänd din blick även inåt och se vad du är gjord av. Förundras av dig själv. Låt dig imponeras.

Vår tid här är kort. Kanske är det just därför vår kraft är stor. Det finns inget rätt eller fel. Kanske är inte levande ting heligare än döda dito? Kanske är inte livet heligare än döden? Men hur kan vi välja sida när vi föddes in i det ena laget och det större sammanhanget är för oss dolt? Du föddes in i livet, i livets lag, du är en del av livets väsen, satt att upprätthålla universums balans i ständig kamp med döden, med det som bryter ned. Ditt uppdrag är nu att leva, så Lev och lev med tillit och förtröstan och låt det ske som sker. Lev. Men lev inte med måtta utan överdådigt, svulstigt; låt din kärlek breda ut sig, din skönhet, din sexualitet, ditt mod, din styrka och din fertilitet. Bred ut dem. De är dig endast till låns. 

Stå så stadigt på vakt om livets låga likt en Horatius framför dödens Lars Porsena och räds ej anstormande etrusk-arméer. 

Men nöj dig inte med att stå. Kliv framåt. 

Och kanske ter sig döden som livet för döda ting? Kanske ser stenar och lik oss som döda och sig själva som levande? Men vi fyller vårt ändamål i att upprätthålla den kosmiska balansen, mellan ordning och kaos, komplexitet och entropi, mångfald och öken, mellan det som vi kallar liv och död. Och kanske är det sant så som det är sagt: att Livet bara är möjligt i närheten av en sol?