Boken handlar om olika individer som berättar sina historier om hur det upplevs att leva som en queer person i Sapmi. Det är riktiga personer som blivit intervjuade. Deras berättelser handlar om hur de försöker förhålla sig till att kunna vara sig själva samtidigt som de är en del av en omgivning som inte i inkluderar hbtqa personer i samma utsträckning som i till exempel kanske Stockholm. De berättar hur deras liv ser ut, hur de har växt upp och hur omgivningen uppfattar dem som icke norm människor.

Deras berättelser är rörande och man känner igen sig i mycket av det som skrivs, att försöka passa in något men samtidigt vara del av något annat. Att befinna sig i två olika världar som står i kontraster till varandra.

Boken är ganska tung att läsa då en del handlar om att individer har blivit illa behandlade på grund av att de bara är, så var beredd på att det troligen kommer göra ont att läsa deras berättelser. Dock är dem ju ändå viktiga.

Det jag tar till mig mest av boken är att, trots att många har haft starka motgångar i livet och mycket som varit svårt så har de klarat sig ur det starkare än innan. De har mer accepterat sig själva. Vissa citat fastnade hos mig och jag tänker att jag skriver ner några citat från boken som avslut.

”Folk säger att jag inte är en typisk bög och nej, för ingen är en typisk bög.” ”Jag tycker att det är viktigt att ifrågasätta du själv och sin identitet och tycker synd om folk som inte gör det. Tänk vad mycket de missar!”